English translation below
Här står jag och vet inte hur jag ska kunna tacka för den fina utmärkelse som jag har fått och som jag inte riktigt kan inse att jag förtjänat. Om det bara gällde att tänka på allt man ville göra för all världens olyckliga barn, då är jag väl meriterad till detta pris. För en stor del av mitt liv går åt till att tänka och tänka och tänka på alla dom små barna-liven, som liksom ropar på hjälp över hela världen. Man börjar dagen och man slutar dagen på samma sätt, med att fundera på vad man skulle kunna göra och innerligt önska att man hade någon möjlighet att göra det. Men det blir just inte mer än gråt av det hela. Om bara tårar kunde hjälpa så skulle jag kunna gråta ihop väldigt mycket till The Right Livelihood Stiftelsen.
Dagligen får jag brev från hela världen, en del glada och del väldigt sorgliga. Men många skriver till mej och talar om att mina böcker har varit till hjälp och tröst för dom i svåra situationer. En gång när jag befann mig i en folksamling kom det fram en för mej okänd kvinna som stack till mej en lapp där hon hade skrivit upp vad hon skulle köpa in till middagsmat samma dag. Och så stod det tvärsöver papperet: “Tack för att du för-gyllde en dyster barndom.” Då känner man sej lite gladare och tänker att om jag har förgyllt en enda sorglig barndom så har jag ändå uträttat nånting i mitt liv.
Jag frambär mitt varmaste tack till the Right Livelihood Stiftelsen.
English translation
I stand here without knowing how to give thanks for this honourable award that I have received and that I cannot really see that I have deserved. If it was only about thinking what one would want to do for all the unhappy children of the world, then I am well qualified for this prize. Because a large part of my life is devoted to thinking and thinking and thinking of all those small children’s lives that are screaming for help all over the world. One starts the day and one ends the day in a similar manner, thinking about what one could do and sincerely wishing that one had some possibility to act. But weeping is most often the only result of it all. If tears could help, then I would cry a lot for the benefit of the Right Livelihood Foundation.
Every day I receive letters from all the corners of the world, some happy and some very sad. But many write to tell that my books have been of great help and support to them in difficult times. One time I was in a crowd of people and an, for me, unknown woman passed me a note where it was put down what she would buy for dinner that day. And across that note she had written: “Thank you for adding a silver lining to my gloomy childhood.” Then one feels slightly happier and thinks that if I have given one single gloomy childhood a silver lining then I have done something with my life after all.
I direct my warmest thanks to the Right Livelihood Foundation.
